lördag 5 november 2016

Arga hästarna tränar


Jag hittade flickorna uppe på berget.

Så idag var både Mino och Nirma på hugget med att uppfostra flockmedlemar. Jäklar vad de i stort hoppade på andra med bakåtfällda öron och jagade iväg dem! Nirma har taggat ner rejält sedan hon kom tillbaka efter att ha varit sjuk. Jag har iofs inte sett henne integrera så mkt med andra föl alls, men hon ser mer mjäkig ut.


Nirma hann först i vanlig ordning.

Först ut idag var tjejerna. In och pyssla lite och sedan ner på ridbanan. Nirma gick och letade gräs i kanterna och stirrade på andra hästar medan Mino igen var på hugget för att jobba. Jag började med att be om att flytta bakdelen mot mig och Mino var lite stuck i att jag var nära bakdelen och när jag var nära bakdelen i sista passet så tränade vi tramp och inte flytta bakdelen så hon försökte först ge mig trampförsök eller bara lyfta bakbenen mer och mer när hon inte fick sitt klick. Efter en stund med det så gav det sig äntligen och det gick att köra på med att flytta bakdelen ifrån båda sidorna och även framdelen även om framdelsflyttningarna är lite mer olika/ojämna.


Mino vill ha äpple!

Efter kroppsdelsflyttandet så tog jag fram bollen som hade lite väll lite luft i sig så när hon sparkade på den rörde den sig knappt alls :P Sedan bad jag Nirma komma med mig bort ifrån gräset och titta på bollen för att se om hon ville peta lite på den. Mino var fortafarande i på-läge och och puffade på bollen så när jag väl avledde Mino ifrån den så tog Nirma bara över.


Nirma undersöker bollen och försöker komma fram till något med den.


Lite tunn, rätt bukig & övervuxen som sjutton, men hon är rätt fin ändå. Eller så är jag partisk :P


Sedan ut med flickorna och ut och hämta Räka. Kunde bara konstatera vad glad jag är att i båda hagarna till mina hästar så är det egentligen bara mindre partier där de belastar hagarna mest som det är lerigt och fortfarande bara ytligt. Och största delarna av hagarna är inte leriga alls och är med gräs, även om gräset kanske inte är det mest lockande längre. Flickorna var uppe och klättrade på kulle och Räka och gänget var längst nere i hagen, de busade runt och drack ur sjön. Så härligt hästliv!


Pojkarna längst ner i hagen. Vid sjön. Där det typ är sumpmark, men torrt fint gräs.


Mattes darling!

Räka fick komma in, konstatera att han nu har regnskållor på båda sidorna och så gick vi ner till ridbanan. Jag hade fram bollen att ligga i mitten på ridbanan så att han bara ska träna på att vara i dens närhet sakta men säkert (för det var hemskt att den bara låg där) och så tränade vi på att ställa upp sig för pallen. Räka är helt i det klara på vad han ska göra och ställer upp sig bra åt båda hållen nu. Så nästa steg är att träna in flytta fram eller bakdel mot mig för att kunna få in honom rakt ännu närmare pallen. Jätte nöjd med honom! Han gör det överlag avslappnat och fint med, fram tills jag vill ta på honom. För mig är det delvis nästa steg här. Ska man kunna börja hänga på honom och liknande måste man kunna ta lite på honom. Ryggen är just nu ett kapitel för sig då Räka själv anser att han är döende med regnskållorna (han har två krustor på ena sidan och typ 10 på andra). Problemet är att Räka ju aldrig gillar att bli rörd, han är inte bekväm med det och det är inte alls ett beröm för honom. Jag vet inte om jag måste jobba mer med att vänja in honom på det ifrån marken? Vad fan gör man med häst som inte gillar beröring? Jag tror att Räka kommer gilla att bli uteriden när han väl kommer dit, men är inte säker på att han kommer gilla den påtvingade närheten ifrån att man sitter på honom.


Godis, inte röra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar