torsdag 24 november 2016

Saker går uselt för mig


Liten Räka.

Så vi hade begravning för min morfar i måndags. Min morfar som varit bland mina supporters med hästarna. Som i stort sett alltid frågade hur det var med hästarna, hur sjuk han än var och knappt kunde prata. Som berättade historier om hur han lärde sig rida som militär och hur de under militärtjänsten när det blev riktigt kallt sov ihop med sina hästar för att hålla värmen. Som verkligen var en djurvän.
Ångrar fortfarande att Räka inte blev döpt efter honom, men jag var lite väll stuck i att jag ville KWPN registrera honom fortfarande vid namnvalet och då var det på J som gällde.


Liten Mino.


Morfar hann ut och se Räka en endaste gång och då var Räka fortfarande så liten nervös plutt (ehum det tog rätt lång tid innan det bättrade på sig) att det fanns noll chans att komma nära eller tanke på att främlingar kunde ta på honom. Sådan skillnad emot Nirma som det snarare är svårt att bli av med för att hon jämt vill att man ska ta på henne.


Liten Nirma.

Jag fortsätter att må skit och låg i sängen18h idag. Jätte produktivt. Vet inte om jag ska försöka söka upp psykvården snart igen eftersom mitt mående inte verkar bättra på sig. Missat deadlinen för att söka kurser inför första hälften av vårterminen men ska lirka med komvux om det, annars tror jag att jag ser det som att jag får andas ut lite och jobba istället, min förskjutning av hur långt tid gymnasiet tar att läsa upp verkar ändå se ut att ta längre tid än planerat så kan väll lika gärna få ta än mer tid :/


Namnförslagslistan på kylen när Räka skulle få ett namn. Är min mor och syster som skrivit alla förslag, jag var inte så hjälpsam i det hela :P

Jag känner typ att det vore lagom att ha marsvin nu. De är liksom mkt lättare, gulligare och bekymersfriare.

3 kommentarer:

  1. Hoppas du mår bättre snart, det är inget kul att ha det så där. För mig kan det ibland funka att ge sig själv en legitim paus, inte bara skjuta på saker. Ja, du får må dåligt och inte göra någonting I 3 dagar (en vecka whatever) men sedan räcker det. Så ordnar jag med avlastning den perioden så att saker och ting flyter utan mig och inte bara blir fler och fler och har inte dåligt samvete för jag fick tre dagar faktiskt. Sedan brukar jag kunna sätta fart igen. Inser förståss att det inte funkar för alla, det funkar inte ens alltid för mig, en gang tog det två år, men det blir I alla fall inte värre då. Hoppas du kommer ur det I alla fall. Sänder lite varma tankar din väg!

    SvaraRadera
  2. Fast marsvin piper och det är också jobbigt.

    Jag vet hur det känns men har nog inga goda råd att komma med. Eller råd alls. Försöka med psyk låter bra. Själv har jag planerat in extrem återhämtning så fort jag landat hemma igen. Bara en dag kvar och på måndag blir det lugnt.

    SvaraRadera
  3. Å gumman :( Önskar att jag kunde skriva något som fick allt att kännas lite bättre. Efter två år i skiten så förstår jag mig fortfarande inte på dem här sjukdomen.
    Din morfar verkade vara en härlig person <3
    Kram

    SvaraRadera