måndag 13 februari 2017

Bästaste små morsgrisar


Räka med minions i hagen.

Fredag var jag ute på kvällen efter dagjobb och bara hade insläpp och petade på Nirma i hagen.


Småpojkarna.

Lördag var jag ute innan nattjobb och roade mig med hov och benskötsel. Jag kör med Artimud igen nu och smörja med mjukgörande fet eller skyddande salva på karlederna. Kan säga att det går åt en hel del smörjsaker när man har 12 ben att smörja. Och det tar en hel del tid. Så noll ork eller tid för att jobba hästarna något.
Räka fick träna travfattningar igen (just nu är vi inne i period där jag ber om det nästan varje gång jag leder honom, jag) och det märks resultat av att vi tagit upp och jobbat på det igen, han är mkt mer motiverad och svarar snabbare. Räka tar nu till att bara jogga lite, liksom minimalaste ansträning, min önskan är att han ska börja lägga på mer engeri och visa finare övergångar och trav. Jag behöver dock fundera på hur jag jobbar fram det.


Artimud lera som legat i i typ 4 dagar, man bara krafsar bort leran och det finns fint kvar där under! Detta är Räka bakhov tror jag.

Söndag var jag bara ute för att ta insläpp efter pinsam visning av saluhäst. Alltså pinsamt ifrån våran sida, ägaren hade lånat ut hästen som sällskap i annat stall och det vara bara pannkaka och man ska inte ta hem folk att titta på salihäst under de förutsättningarna. Jag skäms. Så mindre glad att slösa min tid på det när jag precis stigit upp efter att ha jobbat natt. Så lite irriterad och matt var jag mindre optimistisk i mitt tänkande när jag höll på att dra in installade hästar, tills min bästaste lilla fölunge där ute i mörkret skriar efter mig. Knäppaste lilla slyngel <3 Jag såg inte ens Nirma med lampan, men hon svarade så fint när jag pratade med henne så jag visste att hon var där. Efter att ha dragit in alla hästar så tog jag lite gottis och gick ut och lilla Nirma stod där troget och väntade på mig. Självständig och tålmodig är hon allt, som står ensam ute i mörkret och framhäver sin vilja och väntar. Jag älskar hur hon både kommunicerar och hur hon även ger kommandon och ber om saker i sin tur. Hur hon litar på mig och vårat förhållande, i att hon står kvar och troget väntar. När Nirma tod och slabbade med sitt äpple dök Mino även upp och fick namnam. Glada hästar.


Lilla klubben med Mino+Nirma, Fröken Gul+lille herr gul samt lippifölet som gärna hänger med Fröken gul.


Största mattegrisen.


Jag försökte få Räka att posera lite typ lejonkungen på klippan med småpojkarna nedanför men blev inte riktigt som jag hade tänkt mig :P



Superfancy...



Räka och -16an.


Räka fick ett äpple och -16an var mkt intresserad.


Äpplen är dock mkt viktiga saker i Räkas värld.


Så små hästar är inte välkommna när man äter äpplen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar