lördag 5 maj 2018

Orolig för Räka

Jag har fortsatt må skit och orken har varit låg. Och tyvärr är det tråkig anledning till att jag ska försöka ta upp att skriva dagbok över vad jag gör med hästarna igen :(

Räka har två saker som jag oroar mig för.

1. förra sommaren fick han under kort period problem med att han visade väldigt stark irriation, han fnös, slängde med huvudet och försöka gnugga mulen mot saker. Det var dock hyffsat kortvarigt och glömdes sedan i stort bort. 19 juni 2017 sista stycket.

Sedan förra fredagen har jag knappt orkat krafsa hovar så hästarna har bara stått mer än att jag idag och i förr går tagit ut Räka på 500m promenad för att demonstrera för mamma. Så började för kanske 2-3veckor sedan. Mamma var med en dag ut för att jag ville prova att sitta på Räka i skogen och ville inte vara själv första gången, då var allt bra. Jag tror det var två dagar efter det som jag skulle ut igen och det hände första gången. Räka frustar mer än vad som är riktigt normalt, absolut med tanke på att det inte är varmt, flugor eller annat. Lättare irritation redan ifrån start, lite spändhet och man kan se hur han liksom nickar till ibland och går och spänner sig lite och pysslar med något i ansiktet.

Sedan är det ffa viss del på denna sträcka som verkar ha blivit den stora triggern som är värre i stort varje gång. Där Räka oftast ökar i irritation över vad som sker i näsborre-området, han frustar mer och mer och mer, nickar mer och mer, spänner sig mer och mer, börjar vilja torka mulen mot marken, matte och allt möjligt och man bara ser hur frustrationen och irritationen växer till allt mer panik. Detta är alltså ledning i grimma där vi betar ungefär lika mkt som vi går framåt. Man kan tydligt se hur Räka vill äta gräset men är så frustrerad på mulen att det stör.

Vad jag sedan skäms över att säga är att han går upp i sådan irritation/frustration/panik att han faktiskt ibland blir läskig. För han vill ha hjälp med något i ansiktet/näsborrarna och kommer emot mig väldigt mkt och man ser tydligt på honom hur han är så högt i irritation att han inte har grepp på avstånd och att ta det försiktigt emot matte i det läget.

Jag har försökt att stå stilla och beta honom för att vänta ut det. Jag har försökt att jobba honom för att fokusera om honom. Jag har försökt att bara gå snabbt (vilket blir lätt farligt då han stressar upp sig och springer), det har sedan blivit fysiskt tufft att hålla honom och inte bli påsprungen för att komma upp i skogen och att han sedan har varvat ner. Det har dock tagit ett tag att varva ner.

Idag hade vi ut först Nirma och sedan Räka och gick samma sträcka ungefär lika långsamt. Nirma frustade 6gånger på hela sträckan fram och tillbaka. Med Räka slutade vi räkna vid vändpunkten då han var uppe i över 30 frustningar. Det är inte som att det är konstant men det är helt klart överdrivet och mer än normalt.
Mamma konstaterade idag att man kan se det i ögonen på honom. Hur det kommer krypandes allt mer, frustrationen som blir panik. Att han typ inte vet vart han ska ta vägen :(

Jag har spenderat väldigt lite tid i hagen så imorgon blir det att sitta några timmar ute i hagen för att se hur det fungerar för honom där.

Med tanke på att det kommer väldigt mkt på sommaren helt plötsligt så försöker jag hoppas att det är typ pollenallergi. Men jag är jätte rädd för en till headshaker eller trigeminal neuralgia-häst. Både för att jag på något vis avlat fram det och det eventuella lidandet det innebär för honom och för vad det antagligen innebär i framtidsutsikter.

Gör också att jag oroar mig en massa (som jag brukar), om jag överanalyserar saker, om jag missat saker, samtidigt som jag lärt mig att  gå på vad jag ser och känner. Jag ska verkligen verkligen försöka att inte lyssna på andra. Och inte åka till vad som helst för veterinär, utan någon som är vettig.

2. Räka fortsätter att ha problem med insittningsmomentet. Som vi hållit på med i över 2 års tid nu. Han är liksom förberedd. Men något gör att han inte är bekväm med ryggen. Någonstans måste jag dra gränsen på att vi tränar och tränar och han fortsätter säga att det är något obehagligt med det här. Visst; det kan vara jag eller min teknik med, men jag utgår mkt mkt mkt hellre ifrån att det eventuellt är något fel som behöver kollas upp än att börja forcera honom mer till något han inte vill göra.

På det så har han efter att han äntligen hittade sin tredje gångart (galopp) i höstas, snabbt tappat den under vintern och har sedan kämpat med att galoppera rent hela vintern och våren. Vad han mest gör är att han tappar bakben och korsgalopperar. Jag tänkte först att som växande unghäst så kommer sådana perioder där de trasslar med benen, men det har liksom hållit i sig nu lite väll länge. Och framförallt det där med att han tappar bakbenen i galoppen tycker jag inte om alls.

1 kommentar:

  1. Tyckte först det var roligt att vara tillbaka, men det var innan jag bläddrade förbi alla fina bilder och läste det här.. vill bara säga en sak; Kram!

    Katarina
    http://saganomensaga.blogg.se

    SvaraRadera